Ups and downs

Här går det upp och ner hela tiden. Varannan dag den här veckan har jag varit heldeppig, gråtit för minsta lilla och inte velat någonting annat än att dra täcket över huvudet. Men så känns det lite bättre andra dagar och igår på fredagen den 13:e blev jag äntligen glad. Den lilla gubben på CBs ÄL-test flinade äntligen mot mig och idag är det med andra ord självaste ÄL-dagen. Fyra dagar senare än förra gången med andra ord och vad jag antar är helt normalt efter missfall. Så skönt att det är igång igen!!

Nu är det bara att hålla tummarna! Jag hoppas verkligen att vi får vårt plus igen redan den här månaden! Jag kommer helt klart bli besviken om det inte tar sig nu men jag försöker ändå tänka att det i alla fall är skönt att allt funkar som det ska igen. Än en gång ska jag försöka att inte känna efter alltför mycket men risken är ju att jag kommer börja leta symptom... Alla graviditeter är visst olika men jag kommer ju ändå känna efter extra mycket om brösten ömmar runt ÄL+10 som de gjorde sist...

Så börjar den då igen, den tålamodsprövande väntan på BIM.