Ja ja, jag kan åtminstone göra ett försök och uppdatera lite om vad som hänt de senaste månaderna. I dag är det 1 oktober och månaden då vi ska bli fyra i familjen är här. Det känns väldigt stort och smått konstigt att vet att vi vilken dag som helst kan få träffa lillebror, att vi om senast några veckor är tvåbarnsföräldrar här hemma. Galet :) I fredags jobbade jag sista dagen och nu är jag hemma och bara tar det lugnt i väntan på mini. 7 veckor har jag jobbat och det har varit riktigt kul! Härligt att få göra något annat ett tag, kul att träffa alla goa kollegor igen och min tjänst har ju varit guld de här veckorna; jag har inte haft någon egen klass utan hoppat in där det behövts så jag har sluppit planeringsarbetet, det yttersta ansvaret, föräldrakontakten, utvecklingssamtalen osv. Jag har fått vara den roliga vikarien helt enkelt där allt varit förberett och jag har bara fått känna mig behövd och uppskattad. En sån tjänst skulle man ha jämt ;) Kroppen har hållit ihop alla veckor också vilket känns jätteskönt!
Fram till vecka 30 någon gång (gravidvecka alltså) mådde jag i stort sett precis som när jag väntade Alfred. Lite illamående och trött i början men inga krämpor så utan jag mådde bra. Den här gången spelade jag ju t.o.m. volleyboll fram till vecka 20 :) Men nu på slutet har det varit lite kämpigare. Inget att klaga över så, jag har ju t.ex. kunnat jobba heltid, men krämporna har kommit smygande mer och mer och jag känner mycket mer nu innan mot vad jag gjorde förra gången. Fogarna har protesterat om jag varit igång för mycket och fötterna känns ömmare och mer svullna än sist. De sista veckorna har jag haft väldigt ont down there, särksilt på nätterna. Helt sjukt, känns som en kniv som borrar in så fort jag försöker vända mig i sängen. Mindre behagligt. Bebis är vild i magen och så fort han rör sig nu trycker/ilar/spänner/smärtar det neråt och ibland ilar det ut i ljumskarna och benen. Han ligger lågt, fixerad sedan två veckor tillbaka ungefär.
Medan vi väntar på lillebror har Alfred blivit så himla stor. Min lilla älskling! Den 4 augusti började vi skola in på förskolan och sedan dess känns han ännu större. Han började gå mer och mer under sommaren men det var först när han skolades in (och kollade in de andra barnen kanske :)) som han övergav krypandet helt. Nu är han en stor liten kille som springer omkring här hemma, klättrar på allt, äter själv och har en riktig stark egen vilja :) Han pratar och pratar och pratar. Det är så roligt för han förstår så mycket! Om några veckor ska vi på 18-månaderskontroll på bvc och då vet jag att man kollar om de förstår och kan säga 8-10 ord. Han la ju krutet på att prata istället för att gå så han ligger säkert på mellan 50-100 ord. Han förstår allt vi säger och härmar och tar efter allt. Det är så häftigt att kunna kommunicera ordentligt med vår lilla kille och han är så söt när han svarar på våra frågor. Han har en del egna ord förstås (bang-bing betyder t.ex. brandbil och ibland även polisbil och ambulans, "dasche" är Alfred, mapp = napp, bytta = kullerbytta, pinga = springa) men de flesta orden förstår alla. Exempel: mamma, pappa, bord, blomma, matta, bil, cykel, boll, katt, kossa, bonde, traktor, bebis, dagis, majs, mat, pasta, mjölk, saft, bada, törstig, bok, padda, mormor, morfar, bror, rum, gris, panda osv osv. Han kan även kalla sin mamma för gockisch (tjockis), snällt att hans pappa lärt honom det ;)
Helt galet att han ska bli storebror när som helst. Det ska bli väldigt spännande att se hur han reagerar och jag hoppas verkligen att han kommer tycka att det är helt ok att dela mamma och pappa med lillebror... Vi ska verkligen se till att han får massa kärlek och uppmärksamhet och att vi båda har egentid med honom så att han inte känner sig bortglömd på något sätt. Älskar lilla ungen min <3
Ja, nästa gång jag uppdaterar här lär han ju ha kommit (Ser man på de senaste inläggen så lär det inte bli nån uppdatering förrän i vinter, hehe). Du är så välkommen lilla bebis!
Världens finaste kille som om några dagar är 1,5 år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar