tisdag 19 juni 2012

Slötisdag (och BIM)

Idag tänker jag ha en riktig slödag. Ligga i soffan och läsa gravidtidningar, somna till nåt halvdåligt program på TV, lulla runt i myskläder och dricka mitt koffeinfria kaffe. Idag har jag kommit till BIM och dag 4+2.

Igår var en intensiv dag! Jag började med att åka till MVC där jag träffade min bm för första gången! Hon verkar bra och trevlig, gav mig massor med information och vi pratade ett bra tag. Jag fick datum för inskrivning och det blir 22/8. Ganska sent, kommer vara i vecka 14 då, men hon har sen semester och så har jag ju trots allt fått ett första möte redan i vecka 5 så :)

Efteråt åkte jag hem till farmor. Kunde inte hålla mig längre, jag vill så gärna berätta för närmaste familjen. Hon blev glad när hon fick veta att hon ska bli gammelfarmor och vi pratade länge, mys.  Efter det åkte jag förbi familjen eftersom de bor så nära farmor. Förstod att mamma och pappa var på jobbet men båda mina bröder var lediga och hemma så jag fick berätta för dem att de ska bli morbröder också. De blev jätteglada och jag med för att de blev så glada, haha! På kvällen åkte jag och älskling för att berätta för mina föräldrar. Brorsan messade "Örnen har landat" :) när både mamma och pappa var hemma. När vi kom fram skickade jag en av bilderna på gravtest och skrev Hej mormor och morfar!! och skickade till både mamma och pappa. Sen gick vi in och pappa kom och mötte oss med ett chockat ansiktsuttryck och mobilen i handen :D De blev så glada och det var så kul att få berätta för dem!!

Det är rätt intressant att diskutera med folk det här med att berätta. En del skulle aldrig säga något till någon förrän tidigast vecka 12 och en del slänger ut det på Facebook så fort de har plussat. Antar att jag är nånstans däremellan. Jag tänker absolut vänta med att berätta för "alla" men de närmaste får som sagt veta nu. Dels kan jag inte hålla tyst om det här, jag är så lycklig och vill dela det med alla  och sen tänker jag även att om det skulle gå illa (snälla låt det inte hända!!) så kommer jag må dåligt över det oavsett om det bara är jag och älskling som vet det eller om fler vet det. Faktiskt så känns det bra att de närmaste faktiskt vet om det då och kan stötta. MEN nu hoppas jag ju innerligt, har aldrig hoppats på annat så hårt, att allt kommer gå som det ska och pyret växer som det ska där inne <3



2 kommentarer:

  1. Hej!

    Majamys från fl här!! :) Jag läser din blogg regelbundet och det är så roligt att följa med någon som är ungefär i samma vecka också.

    Här är det bara min mamma och hennes sambo som vet ännu (plus tandläkaren och lite annat sjukhusfolk som behöver veta)... Men så fort jag fått gå på UL och sett att allt är okej (det finns ju en högre risk för missbildningar när man är diabetiker) så får också svärmor veta, och kanske resten av min familj också.

    När det inte är en så stor hemlighet längre bjuder jag in dig till min gravidblogg också så du får läsa om du vill ;)

    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  2. Hej Majamys! Vad kul att du läser och även skriver några rader! Jag läser väldigt gärna din gravidblogg när du känner att du vill öppna den lite mer :D

    Jag hade ju egentligen tänkt att vänta lite med att berätta men jag kunde bara inte låta bli, hihi. Så våra familjer vet nu. Men vi väntar med att gå ut med det helt tills efter sommaren tror jag.

    Ta hand om dig! Kram!

    SvaraRadera