God morgon!

I dag vaknade jag vid 7:00 av att den här lilla klätterapan var igång. En timme tidigare än vanligt så vi får väl se hur pigg han är när vi får besök om ett tag ;)

Att vara effektiv

Min lilla kille sover oftast väldigt bra på nätterna och har så gjort hela tiden. Jag ska med andra ord inte klaga! :) Detta gör däremot att han inte sover särskilt mycket på dagarna och egentligen gör det ju ingenting då han oftast är på gott humör och numer har fullt upp med att utforska världen. MEN vissa dagar hinner jag inte få nåt gjort då jag inte kan lämna honom själv i särskilt många minuter för då står han plötsligt på knä vid öppna spisen, tuggar på en sladd eller pillar i eluttag (jo det har visst blivit dags att barnsäkra big time).

Nu på förmiddagen tog han en av sina välkända 30-minuters-naps och jag hann faktiskt med att:

~ dricka en halv kopp kaffe

~ plocka undan en del av tvätten 

~ starta datorn 

~ slänga på min mascara

~ sätta mig på skithuset (även om jag inte hann avsluta den aktiviteten innan skrutt vaknade)

Alltid nåt!

Tysta leken slutar nu!

Det är dags att ta tag i bloggandet. Punkt. Jag tycker ju att det är så kul att gå tillbaka och läsa och nu har jag inte bloggat alls sen Alfred föddes nästan (känns det som). Dags att skippa prestationsångesten - man måste inte skriva skitroligt och superintressant varje gång. Även om nästintill all min tid går åt till en busig 6-månders så borde jag hinna få iväg nåt litet inlägg från telefonen nångång ibland i alla fall :)

I morgon är det ett år sedan vi fick våra första bilder på Alfred. Det var så häftigt, rent magiskt, att gå på ultraljudet och för första gången se hans små konturer, hur han låg där inne och sprattlade. En liten liten räka. Nu väger han snart 8 kg, ålar runt som en galning på golven och busar hela dagarna. Häftigt är det!

30 oktober 2012

28 oktober 2013

Ett helt halvår har gått

För 6 månader sen kom vår älskade lilla kille till oss. Det är inte klokt vad fort det går. Oändlig kärlek!!